Återpublicerat – AERO 2017

Återpublicerat – AERO 2017

AERO 2017 Friedrichshafen

2017 års flygmässa  i Friederichshafen bjöd på en hel del nytt och spännande på gyrokopterfronten. Marknaden för rotorflyg har vuxit de senaste åren och i och med det har flera nya tillverkare klivit in på gyrokopterscenen vilket även märktes på mässan där det var det gott om utställare.

Det stora dragplåstret som hade annonserat ut var att tyska Auto Gyro GmbH, som bland annat tillverkar MTO-Sport, Calidus och Cavalon, skulle visa upp en ny modell av MTO Sport och även en eldriven gyrokopter.

 

 

Den nya modell av MTO Sport var som de själva beskrev det, ett resultat av alla synpunkter på MTO som kunder har haft genom åren. Den största förändringen var att maskinen nu är 20 cm längre vilket ska göra den stabilare. I övrigt är det i grunden samma maskin som tidigare men med en uppsättning uppgraderingar. Pre-rotatorn har blivit kraftigare och kan nu rotera till 300 rpm/min. Stolarna har blivit justerbara i flera led och eluppvärmda, plus att mer instrument har tillkommit i baksits. Pneumatiken är borta och rotorbroms och trim är elektriska. Masten har blivit fällbar för att underlätta transport och förvaring. Den har även få ett fäste för drakkula i nosen så att man ska kunna haka den direkt på en dragkrok.

I övrigt var förändringarna mer av designkaraktär. Motorn har fått överdelen täckt av karossen som förlängts en bit bakom masten. Karossen har på sidorna fått en nedsänkt mer rak linje och ovanför det två rör som löper på var sida om stolarna, och generellt har den blivit mer ombonad inuti. På det hela så upplevdes maskinen även som bredare än den gamla modellen. Auto Gyros representant bedyrade dock att så inte var fallet utan att bredden var samma som på föregångaren.

Maskinen har även gått upp litet i vikt och väger nu in på ca 290 kg tom. Rotorn är dock fortfarande på 8,4 m vilket det, enl. representanten på plats, inte finns några planer på att ändra.

Förutom MTO visade Auto Gyro GmbH även upp en elektrisk version av Cavalon som enl. deras personal på plats var ett projekt som de tagit fram för två år sedan som ett test. Det fanns tyvärr väldigt litet information att tillgå men enl. en presentationstavla vid maskinen så var tomvikten 395 kg med en MTOW på 500 kg och en flygtid på ca 40 min med en batteriuppsättning på 17,4 kwh. Vilken typ av batterier det avsåg, och om det fanns planer på att vidareutveckla konceptet till något som skulle kunna se serieproduktion kunde tyvärr deras representant inte svara på. Tekniken hade ett par år på nacken och projektet verkade mer vara en teknikstudie för att dra till sig PR än ett produktionsprojekt.

Mässans stora nytänkande på gyrosiden stod annars Trixy Aviation för som presenterade två helt nya koncept med en flygande båt som de kallar SeaTrixy, och en flygande Rodster med side-by-side konfiguration i 60-tals stil som gick under namnet Spirit.

 

SeaTrixy är en sjömaskin med ett riktigt båtskrov med mast, rotor, motor och styrsystemet i en enhet som kan monteras av genom att lossa tre bultar. Efter att bakpartiet med fena och stabbe även det skruvats bort kan skrovet användas som vanlig båt med utombordare om man mot förmodan skulle tröttna på att flyga med den.  Man kan välja om man vill ha den side-by-side eller i tandem konfiguration. Den går även att få den med piloten först och två passagerare bredvid varandra bakom. Möjligheten finns också att placera en bår bakom piloten istället för passagerare. Enligt Trixy är en version på gång med utfällbara hjul som möjliggör start och landning på både land och vatten.

Motorn är en Trixy 912 TIS på 154 ystra sjöhästar från Norska motorutvecklaren ”Edge Performance AS” som tillsammans med en ”constant speed propeller” medger en teknisk MTOW på 600 kg. Med en tomvikt på 320 kg ger det en lastkapacitet på 280 kg. Bränsletanken rymmer 115 användbara liter. Landning sker på 0–50 m, men om man vill komma tillbaka i luften bör 150 m vatten finnas till hands och 300 m för 15 m höjd.

På våra måttligt tropiska breddgrader med begränsade möjligheter att flyga rund som en Bay Watch stjärna kommer nog flygsäsongen att vara ganska kort för ett sådant ekipage, men på litet varmare breddgrader är nog risken inte helt obefintlig att en och annan ska kunna finna sin givna plats på himlen.

 

  

 

Spirit är en skol- och nöjesmaskin i side-by-side utförande på 270 kg och med en MTOW på 560 kg, vilket ger att man får med sig 290 kg upp i det blå. Trixy har kastat på den en konverterad BMW motorcykelmotor med 115/125 hk på 50 kg som inte ska sörpla i sig mer än måttfulla 12 L/h i cruisehastighet på 120 km/h, även med armbågen hängandes utanför. Tillsammans med en 80 L bränsletank så bör det finnas förutsättningar att hållas sig i luften ett bra tag. Sju olika förvaringsutrymmen med kapacitet på sammanlagt 50 kg gör att man även kan få med sig en hygglig mängd bagage. Det största lastutrymmet är bakluckan bakom sätena som fälls upp som på en bil. För de som är rädda att det ska bli för kallt i en så öppen maskin så har Trixy även tagit fram en kombinerad overall och sittbrunnskapell som gör att man från midjan och neråt sitter täckt och med uppvärmning av de ädlare delarna. Vindrutan kan man få i tre olika storlekar beroende på hur lång i rocken man är.

Hur flyger en så udda konstruktion då? Enligt Trixy ska man behöva 50–100 m för att skutta i luften med Spirit, och 250 m för att sig över 15m höjd. Ner ”ramlar” man på 15m utan bekymmer, eller 130 m över 15 m höjd. Spirit har väldigt mycket sportbilskänsla över sig och med en prislapp på 50 000 Euro tror jag att den kan komma att utgöra ett verkligt intressant alternativ för både skolning och ren nöjesflygning även i vårt avlånga land.

Om man förmodan behöver fundera på var Trixy har fått inspiration så behövde man bara gå bort ett par montrar bort för att hamna hos en klocktillverkare som hade en som dragplåster i sin marknadsföring.

 

Trixy hade även en maskin på plats för den professionella marknaden med namnet TrixyEye som är tänkt för trafik & sjöbevakning, filmning och inspektion från luften. Det är en uppgraderad version av deras G4-2 (Princess) modell med den större TIS 154 hk motorn och radar- och kameramoduler monterade på utsidan av flygkroppen. Vilket ger den kreative alla möjligheter att upptäcka SR:s TV-pejlare innan de upptäcker dig.

DTA visade upp några olika modeller med deras täckta J-Ro med måsvingedörrar på första parkett. J-Ro imponerade mycket med den genomarbetade interiören och den väldigt goda sikten, både från fram- och baksits. Vill man uppleva sommaren på nära hand går det även att ta av dörrarna och flyga öppet. Med dörrarna på plats cruisar man i 160 km/h och har en Vne på 180 km/h. J-Ro har en 8,6 m rotor och en MTOW på 510 kg med 912 motorn, och 560 kg med 914 motorn. Priset ligger på ca 73 400 resp. 80 700 Euro Ex. moms med 914 motorn.

DTA hade även en ny skolmaskin i tandemutförande på plats med namnet Xeeleex med ett annorlunda stjärtparti med stabben i slipströmmen, monterad ovanpå fenan. De berättade att de hade provat med den konstruktionen tidigare men då hade de inte lyckats få den stark nog att gå igenom den tyska certifieringen. Nu har de gjort en förstärkt version med balkar inuti fenan som slutligen har blivit godkänd. Enl. DTA är Xeeleex mycket stabil och har inga sekundäreffekter vid plötsliga gasändringar. Maskinen har extra gott om utrymme i baksits för stora och långa personer med bra instrumentering och ett lägre insteg på högersidan, ”snabbjusterbara” pedaler i framsits, 80 L bränsletank och totalt 60 L bagageutrymme, zinkepoxi-lackad tigsvetsad ram i 4130 stål och fotmanövrerad pre-rotator som klarar 280 rpm. Maskinen kommer med fast 3-bladig”Plug n´ Fly” E-prop propeller som har en speciell bladform som ska ge en jämnare dragkraftskurva mellan start och cruise, vilket är tänkt att minska behovet av ställbar propeller. Xeeleex kan fås med både Rotax 912 och 914 motor och kostar då 53 600 resp. 61 500 Euro Ex moms. Totalt kändes den som en mycket kompetent tandem- och skolmaskin med en prislapp som inte i onödan skrämmer slag på plånboken.

Autogyrons födelseland Spanien var representerat av ELA, som var på plats med tre maskiner. Deras trogna arbetshäst modell 07 hade uppgraderats med tillägget Scorpion, nydesignad kabin som liksom flera modeller i klassen nu fortsätter ut på ovansidan av motorn efter rotormasten, plus samma sidofack som Eclipsen. Deras främsta fokus låg dock inte helt oväntat på modell 10 Eclipse som är ELA:s motsvarighet till Calidus men med stabben ovanpå fenan, sidofack på 100 L och ett Vne på 190 km/h. Med en 87 liter bränsletank sägs det att den tar sig 640 km innan man behöver fylla på petroleum. Både modell 07 och 10 har en MTOW på 500 kg med 912 motorn och 530 kg med 914 motorn. Planerar man att beställa hem någon av maskinerna så får man vara beredd att lätta lädret på 64 900 Euro ex moms för Scorpion och 71 800 Euro ex moms för Eclipsen med 912 motorn. Även ELA:s mindre maskin med det lämpliga namnet Junior fanns på plats.  Junior 09 är en kompakt öppen 2-sitsig tandemmaskin med en 912 motor som är mer lämpad för lagom långa turer runt hembygden än världsomspännande långflygningar. Junior kan man bli ägare till för den i gyrokoptersammanhang humana summan av 44 700 Euro ex moms.

Magni Gyros, en av väldens äldsta gyrokoptertillverkare, fanns även de på plats, men tyvärr utan deras nya modell som det hade ryktats om skulle presenterats i år. Enligt Magni har arbetet blivit försenat och de hoppas kunna presentera den på nästa års mässa istället.

Niki Rotor Aviation från Bulgarien visade upp sina modeller Kallithea och Lightning. Kallithea kan närmast beskrivas som en J-ro med stjärtparti från en Xeeleex. Den har en 8,5 m rotor, 280 kg i tomvikt och 500 kg MTOW med en 912 motor. Niki planerar att uppgradera modellen med den nya Rotaxmotorn 915 på 135 hk som kommer ut på marknaden någon gång i slutet på 2017. Vad det kommer att göra med prestandan återstår att se men sannolikt bör den klara ett MTOW på 560 kg. Lightning är en maskin med ett helt nytt koncept där propellern är placerad rund en stjärtbom av helikoptermodell, bakom vilken fena och stabbe sedan sitter i ett kors. Den har därmed inte någon köl under propellern som begränsar propellerdiametern.  Masten är även fällbar bakåt vilket möjliggör enklare transport och parkering. Lightning har även den en 8,5 m rotor, 280 kg i tomvikt och 500 kg MTOW med en 912 motor. Priset på Lightning är 75 000 Euro ex moms. Hur många silverpenningar man måste lätta kassakistan på för att få med sig en Kallithea hem framgick tyvärr inte eftersom den bara visades med 915 motorn som prototyp. Liksom J-Ro kan man dock haka av måsvingedörrarna på båda modellerna och flyga öppet för den som inte räds frisk luft i riklig mängd.

 

 

 

Från Ungern kom i år två utställare; Skycruiser Autogyro och Apollo. Skycruiser visade upp sin modell SC 2000 som är en öppen 2-sitsig tandemkonstruktion med förlängd kabin över motorn och täckt köl med en 125 hk 912-motor, 290 kg i tomvikt, 560 kg MTOW, 8,4 m rotor, mycket instrumentering i baksits och ett pris på från 53 900 Euro ex moms. Det som gör att maskinen sticker ut förutom priset är att den har fjädrande landningsställ och att den kan fås med datorstyrd pre-rotator och ett integrerat androidsystem för EMS (Engine Montering System).

 

Tillverkaren Apollo visade upp två modeller. Deras AG1 kan sägas vara en ”Standard” 2-sitsig tandemmaskin med 912-motor på 256 kg och MTOW på 500 kg för blygsamma 38 000 Euro ex moms. Apollo hade även en side-by-side maskin på plats av modell Cavalon / Magni M24 till det facila priset av 56 000 Euro ex moms. Sid-by-side maskinen på mässan var dock en prototyp med en tillfällig inredning, varför det var svårt att få någon bild av finishen eller kvalitet. Till vår besvikelse var det svårt att få någon mer ingående information om de ungerska maskinerna eftersom knappt någon personal fanns på plats, och de som fanns hade begränsade engelskkunskaper, speciellt de i Apollolägret.

En annan tillverkare med ett litet annorlunda koncept var Rotorvox som visade upp en prototyp som är ca 2 år från produktion. Konceptet är en rymlig & bekväm maskin som ska utgöra lyxsegmentet av gyrokoptrar. Om andra maskiner är som en Audi så ska ”Rotorvox vara gyrokoptrarnas Mercedes E-klass”. Den ska dessutom enligt deras utsago ”vara så lättflugen att man inte behöver vara Pilot”… Med måttliga prestanda och en prislapp på 160 000 Euro ex moms så återstår dock att se om de kan lyckas hitta ett eget marknadssegment för den.

Rotorvox hade även en egen väldigt intressant konstruktion för att låsa rotorn automatiskt i flappled när den inte roterar. Den bestod av ett par byglar som hängde i en led på rotorhuvudet. När rotorn står stilla hänger de rak ner och låser fast rotorstocken på båda sidor. När rotor börjar rotera så pendlar de utåt av centrifugalkraften och medger då att rotorstocken kan börja röra sig runt teeterbulten.

En trend på mässan var även att flera tillverkare har börjat gå över till 8.6 m rotorer efter hands som tomvikterna närmar sig 290 kg. De tyska certifieringskraven anger att man ska klara en stighastighet på minst 1 m/s mellan 6500 och 7000 ft MSL, vilket kan vara svårt med en 8,4 m rotor och 912 motor när vikten tickar upp. En annan fördel är även att maskinerna inte sjunker igenom lika snabbt vid landning med en litet längre rotor. DTA berättade att 8,5 m rotor hade funnits som tillval på deras maskiner under en period men att man nu gått över till 8,6 m som standard. De hade i samband med det även sänkt anfallsvinkeln med 0,1 grad vilket hade resulterat i bibehållet varvtal jämfört med 8,4 m rotorn vid samma lastförhållande varför Vne inte kom att påverkas.

En annan trend var att många gyrokoptrar syntes med franska ”E-prop”s propellrar istället för ställbara varianter. Enligt E-prop ska deras blad ha en speciell utformning som gör att de får en väldigt flack dragkraftskurva mellan start och cruise i det registret som UL-maskiner oftast flyger, vilket minskar behovet av ställbar propeller. E-prop kallar konceptet för ”Plug n´Fly” och väldigt många maskiner, både fast vinge och gyrokoptrar, presenterades på mässan med E-props propellrar.

Förutom Gyrokoptrar fanns en hel del helikoptertillverkare med på mässan. De kommer dock att behandlas i en separat artikel. Två litet udda 1-sits helikoptrar som båda bara var på prototypstadiet förtjänar dock att nämnas och det ska bli intressant att se vad de projekten leder till. En Ungersk hybridhelikopter som hade både en förbrännings motor och en elmotor och en tysk coaxialhelikopter.

Sammanfattningsvis från mässan så kan man säga att I takt med att intresset för gyrokoptrar har ökat och marknaden har vuxit börjar det nu komma ganska många tillverkare. Det finns nu även en hel del begagnade maskiner till salu till måttliga priser ute i Europa vilket gör att priserna generellt pressas och marginalerna minskar för tillverkarna. Det är ju väldigt roligt att utbudet ökar men den stora frågan är hur många tillverkare som kommer att finnas kvar om några år speciellt om den ökade konkurrens med relativt billiga maskiner från östra Europa fortsätter. Framtiden får som vanligt utvisa vad som kommer att ske, men jag skulle tro att vi kommer att få se en utveckling mot mer fler nischade maskiner, typ SeaTrixy, Spirit och Rotorvox, när man inte längre kan konkurrera med enbart priset.

Text & Bild

Thomas Augustsson